Överraskningar
Jag älskar överraskningar. När jag var liten bad jag alltid andra plocka godis till mig, just för att jag ville bli överraskad och för att jag tyckte att de gjorde det så mycket bättre. Att få insmugna favoritchoklad i en splitterny modetidning ger mig ett leende på läpparna, genomtänkta och väl utvalda, personliga presenter gör mig svag och lycklig och för att inte tala om handskrivna, söta, kärleksfulla lappar. Min mamma målade söta små möss på mina matteböcker, kanske för att det skulle bli roligare att ta fram den där jobbiga matteboken. Har aldrig gillat matte. Men det blev roligare att plocka fram den. Det är de små sakerna som är betydelsefulla och viktiga. Att visa kärleken.
Igår fyllde jag 22 år. Efter att ha fått fina pioner i min hand och anvisningar om att stänga dörren var jag full av förväntan. Överraskningar väntade, överraskningar som skulle öppnas i en viss ordning. Det första som mötte min ögon var en blå nyckelring ifrån mitt favoritmärke Marc by Marc Jacobs och i sällskap till den ett jättefint guldhalsband med ett hjärta och en nyckel, även det ifrån samma märke. Så himla fint och så jag. Därefter väntade en vit påse ifrån NK med en fashiontandborste ifrån Paul Smith, den sista i butiken i rosa och rött. Efter det en vit ask ifrån en annan favorit, Filippa K. Ett svart mjukt basplagg. Även här träffade han så rätt. Jag fortsatte min lilla presentvandring och kom över ett väldigt efterlängtat te. Nk´s Green Cheesecake. Det var dags att öppna det blå paket, ett paket som stod ut ifrån dem andra, ett paket med ett "sprakande" doftljus ifrån Wood Wick som har funnits med på många önskelistor genom åren. Och ett par strumpor ifrån Frank Dandy till en frusen själ som mig. Det jag blev mest glad över var att alla presenter speglade mig. Ytligt & gemytligt. En chokladdröm till tårta på det och jag var i himlen.
Presenterna är inte det viktiga. Det är all kärlek bakom dem.